turbaz Mikki

Jag vill börja med att tacka min fru Pia och mina barn Alexandra och Michaela som har ställt upp på mig till hundra procent utan deras stöd skulle jag inte kunnat göra denna resa.
Utan Turbaz Mikki och all träningshjälp hade inte resan blivit av heller så ett stort tack även till Thomas och Anna Fröding på Kennel Turbaz.
Sponsorerna förtjänar även de ett extra tack som tillsammans med familj och kennel Turbaz gav mig möjlighet till denna fantastiska upplevelse.
John Jabina som var vår lagledare skall också ha ett jätte stort tack som hjälpt till med allt från hotell, kontaktperson i Ukraina, kontakten med arrangörerna och såg till att vi var på rätt plats vid rätt tillfälle.
Resan gick med bil vilket var ca 110 mil hemifrån mig till Kiev.
Mikki och jag tog färjan från Karlskrona till Gdynia sedan körde vi nästan fram till gränsen mellan Polen och Ukraina där vi träffade Per med familj och Molars Fixa och övernattade på hotell.
Morgonen därpå körde vi mot gränsen vilket var en upplevelse i sig, det tog 5 timmar att komma in i Ukraina trots att det inte var någon kö och här fick vi betala 5€ för hund vilket vi än idag inte vet varför efter detta fortsatte resan mot Kiev och hotellet.

På vägen fick vi träffa på den Ukrainska polisen som hävdade att vi körde på förbjuden väg trots att det var andra bilar på denna väg stoppade de oss, efter många försök att förstå vad de ville(de kunde varken engelska eller tyska) insåg vi att de ville ha pengar så det var bara att betala 60€ som hamnade i deras handskfack, inget kvitto eller böteslapp skrevs.
När vi träffade flera av de andra lagens deltagare insåg vi att vi inte var ensamma om att ha råkat ut för detta.

Då vi kom fram till hotellet så var det dags att sova, hotellet låg i ett lite ruffigt område med mycket lösa hundar så dagen efter pratade vi med Anatoli (vår kontakt person) om han kunde hitta ett nytt hotell.  Per och han åkte i väg med bilen och efter 15 minuter var de tillbaka och hade hittat nytt hotell.
Detta hotell var helt perfekt, vi bodde i små egna stugor utan några lösa hundar.
Stugorna hade två rum med stort badrum.
Hotellet var inhägnat med vakter som patrullerade runt området hela dygnet.

Landet Ukraina var en upplevelse att ha besökt. Vi fick bland annat se häst och vagn på motorvägen och trafikvett var något som inte fanns, omkörningar på insidan var inte ovanligt.
Det man också kunde se var att det var väldigt stor spridning över vilken ekonomi folk hade, en del hade mycket pengar men många levde på självhushållning.
De stod ut med vägen och sålde det som de hade odlat i sin trädgård eller på den lilla åker de hade.
Att kommunicera var också ett kapitel för sig eftersom 99 % av alla inte kunde engelska eller tyska, så när vi skulle beställa mat så blev det till att försöka göra sig förstådd genom att peka på bilder eller köpa pizza som hade namn på engelska.

På söndagen började vi förberedelserna med träning, Anatoli hade fixat både träningsplats och spårmarker som var helt perfekta och vi kunde använda under hela vår tid på plats i Kiev.
Träningen inför mästerskapet gick mycket bra och Mikki kändes bra i alla tre partierna.

Onsdag kväll var det dags för lottning och där drog vi en kanon lottning som innebar spår på torsdag, ledigt fredag, lydnad lördag samt skydd på söndag inget att klaga på här.
Pers lottning var också bra och vi kunde titta och hjälpa varandra vid alla tre partier.

Torsdag och dags för mig och Mikki att spåra, det var med blandade känslor vi åkte ut till markerna.
Ut till spårmarkerna fick vi polis eskort som stoppade övrig trafik, detta var en ny upplevelse för mig och Per.
Det var många som hade haft det svårt och inte kommit runt men Mikki hade spårat bra under hela tiden i Ukraina.
När det var dags för spåret så kändes det kanon bra, påsläppet var perfekt och första sträckan var utmärkt och på den sträckan låg första apporten som var bra. Vid första vinkeln gick Mikki över lite men hittade tillbaka, andra sträckan gick också bra och vi fick andra apporten.
5 meter innan andra vinkeln fick vi problem och efter en stund bröt domaren oss och vi fick 38 poäng.
Inte mycket att göra åt, Mikki jobbade hela tiden.

Lördag var det dags för lydnad och himlen hade öppnat sig, regnet vräkte ner.
Vi fick börja med platsen och Mikki kändes ännu en gång kanon bra och samlad.
Tyvärr så blev det en repris från SSM och hon gick till mig efter en stund, stor besvikelse.
Fria följet gick bra och när vi kom till sättande under marsch så satte hon sig men reste sig.
Läggandet var bra och ställandet gjorde hon bra men då jag vände mig om så kom hon till mig i full fart.
Apporteringarna var bra och hon gjorde det hon skulle.
Framåtsänande var också bra men tyvärr med de missarna var inte poängen vad jag hade hoppats på, det blev 62 poäng vilket inte var konstigt med de tre stora missarna.

Söndag var det så dags för skyddet och Mikki kändes återigen kanon bra.
Ronderingen var mycket bar och fokuserad, bevakningen var också bra men tyvärr så fick jag använda ett extra kommando vid utkallningen.
Flykten var bra och bettet och släppandet var bra, vid re-attacken så fick Mikki ett dåligt bett men förbättrade det och hade ett bra släppande.
Ryggtransporten var okej, Mikki var lite het och pendlade lite i position men överfallet var bra.
När jag var på väg fram till Mikki och figuranten tog hon ett litet tjuv bett.
Transporten till domaren och upp till modprovs punkten var kontrollerad och bra.
Modprovet gjorde Mikki mycket bra och vi slutade på 88 poäng.

Detta äventyr har varit helt underbart och jag hoppas få uppleva att WUSV VM som deltagare igen.

Ännu en gång vill Mikki och jag tacka alla som har gjort denna upplevelse möjlig.